Digital barnobesitasbehandling på flera mottagningar

Det finns praktiska frågor som alla team behöver kunna svara på: Hur förklarar vi målområdet för en familj? Vad gör vi när mätningarna uteblir? När räcker ett meddelande och när behöver vi ringa eller boka ett besök? De frågorna blir lättare att diskutera när personalen arbetar med samma övningsfall.

I Eviras utbildningar används testpatienter för att öva på arbetet i plattformen. Ett användbart upplägg är att låta grupperna genomföra ett tänkt återbesök: läsa utvecklingen, resonera om vad de vill ta upp med familjen och gå igenom hur ett målområde hanteras. Då framgår det vilka delar teamet behärskar och var det behövs mer stöd.

Målområdet är ett bra exempel på varför teknisk kunskap och behandlingskunskap behöver följas åt. Att kunna ändra det i systemet är en sak. Att förklara för familjen varför målet ändras, vad utvecklingen visar och vad ni har kommit överens om är en del av behandlingen. Den förklaringen behöver vara begriplig oavsett vilken mottagning familjen går till.

En namngiven behandlare kan ge kontinuitet, men mottagningen behöver också en fungerande ersättare. Om bara en person känner till patienterna eller kan arbeta i Evira blir verksamheten sårbar vid semester, sjukdom och personalbyten. Bestäm därför vem som tar hand om inkommande frågor och planerad uppföljning när den ordinarie behandlaren saknas, eller dela på alla patienter.

Om mottagningar ska hjälpa varandra behöver både uppdraget och tillgången till information vara ordnade innan ledigheten börjar. Gå igenom vilka patienter ersättaren ansvarar för, hur pågående frågor lämnas över och hur den som har vårdansvaret nås. Att ingå i samma organisation är inte i sig en färdig överlämning.

Utbildningsbehovet tar inte slut när de första patienterna har startat. En ny kollega kan vara erfaren inom barnsjukvård men ovan vid både obesitasbehandling och skriftlig återkoppling till familjer. Introduktionen behöver ge utrymme för båda delarna. Så beskriver Evira stödet vid införande och utbildning.

Låt den nya medarbetaren börja med testpatienter och därefter gå igenom arbetet tillsammans med en erfaren kollega. Det kan handla om hur man tolkar en notis, lämnar en fråga vidare eller skriver ett svar när familjen är orolig. Ett forum där teamet kan diskutera sådana situationer gör kunskapen tillgänglig för fler än den person som först lärde sig systemet.

Ett gemensamt beslut om att använda Evira behöver bli konkret i varje schema. Det ska vara tydligt när personalen går igenom patienterna och hur arbetet tas om hand om ett pass faller bort. Om uppföljningen alltid förväntas ske i luckor mellan andra uppgifter blir det svårt att veta vilken kapacitet verksamheten faktiskt har.

Planera särskilt för perioder efter ledigheter och för veckor med många patientstarter. Att läsa en kurva, bedöma ett kontaktbehov och följa upp en obesvarad fråga är olika arbetsmoment. En notis är en signal att ta ställning till; behandlingsarbetet består i att förstå situationen och göra det som patienten behöver.

När användningen breddas är antalet startade patienter bara en del av bilden. Följ också om familjerna kommer igång hemma, om kontakten hålls och om den planerade arbetstiden räcker. En mottagning som lyckas väl med introduktionen kan dela hur den gör. En annan kan ha hittat ett bra sätt att fördela arbetet under sommaren.

Kliniska resultat behöver läsas tillsammans med patientgrupp, behandlingstid och bortfall. Om en mottagning har många nya patienter och en annan har arbetat med samma familjer i flera år blir en rak jämförelse lätt missvisande. Använd skillnaderna som utgångspunkt för samtal om vården och organisationen.

I Eviras kundcase beskrivs hur Meliva använder stödet på sina tre barn- och ungdomsmedicinska mottagningar i Solna, Sollentuna och Skärholmen. Caset är ett exempel på användning i en organisation med flera enheter. Läs om Melivas användning av Evira.