Vidare till huvudinnehåll

Frågor och svar

Är obesitas ärftligt?

Kort svar

Ja, obesitas är till stor del ärftligt. Tvillingstudier visar att genetiska faktorer förklarar en stor del av varför vissa människor lättare lagrar fett än andra. Men ärftlighet är inte ett öde — gener påverkar risken, medan levnadsvanor och miljö avgör hur genernas anlag uttrycks.

Vad menas med att obesitas är ärftligt?

När forskare säger att en sjukdom är ärftlig menar de att en del av variationen mellan människor kan förklaras av genetiska skillnader. För obesitas är denna genetiska komponent stark: barn till föräldrar med obesitas löper betydligt högre risk att själva utveckla obesitas, även när man justerar för matvanor och levnadsmiljö.

Viktigt att förstå: hög ärftlighet betyder inte att sjukdomen är opåverkbar. Det betyder att personen med anlagen har lättare att öka i vikt vid samma matintag och samma mängd fysisk aktivitet som någon utan anlagen. Förutsättningarna är helt enkelt olika.

Vilka gener är inblandade?

Det finns ingen enskild "fetmagen". Obesitas är i de flesta fall polygen, vilket betyder att hundratals gener var och en bidrar med en liten effekt. Tillsammans påverkar de:

  • Aptit och mättnadskänsla — Varianter av FTO-genen (Fat Mass and Obesity-associated gene) påverkar hur mycket man äter innan mättnadskänslan infinner sig.
  • Energiomsättning — Hur effektivt kroppen förbränner kalorier i vila.
  • Fettlagring — Var på kroppen fettet lagras och hur lätt det mobiliseras.
  • Belöningssystemet — Hur mycket tillfredsställelse hjärnan upplever av mat.

I sällsynta fall kan en enda gen orsaka svår obesitas hos barn — så kallad monogen obesitas. Dessa fall identifieras vanligtvis tidigt i livet och utreds på specialiserade mottagningar.

Varför är det då så svårt att gå ner i vikt?

Kroppen har starka biologiska system som försvarar en "inställd" vikt. När någon med genetisk benägenhet för obesitas minskar sitt matintag sänker kroppen ämnesomsättningen och ökar hungerkänslorna. Detta är inte "brist på viljestyrka" — det är ett inbyggt skyddssystem som fungerar starkare hos vissa än andra.

Det är en av anledningarna till att obesitas klassas som en kronisk sjukdom snarare än ett livsstilsproblem, och varför behandling ofta behöver vara långvarig och bred.

Om jag själv har obesitas, kommer mitt barn att få det?

Risken är förhöjd, men inte förbestämd. Barn som har en eller två föräldrar med obesitas har statistiskt sett högre risk, men många barn med ärftlig risk utvecklar aldrig obesitas — och många utan känd ärftlighet gör det. Det som skyddar är:

  • Regelbundna måltidsrutiner från tidig ålder.
  • Daglig fysisk aktivitet — minst 60 minuter per dag rekommenderas.
  • Begränsad tillgång till energirika drycker och ultraprocessade livsmedel.
  • Tillräcklig sömn.
  • Hela familjens levnadsvanor snarare än insatser som riktas mot barnet ensamt.

Barnhälsovården (BVC) följer barnets BMI-kurva från tidig ålder, och svensk praxis är att fråga om ärftlighet redan vid inskrivning. Om obesitas finns i släkten är det extra viktigt att följa barnets BMI-utveckling över tid.

Vad visar svensk forskning?

Den svenska tvillingstudien CATSS (Child and Adolescent Twin Study in Sweden), som drivs av Karolinska Institutet, är en av världens största studier av arv och miljö hos barn. Studien jämför en- och tvåäggstvillingar för att uppskatta hur stor del av variationen i hälsa och beteende som kan förklaras av gener respektive uppväxtmiljö.

Resultaten från internationell forskning pekar på att ärftligheten för BMI ligger i spannet 40–70 procent beroende på åldersgrupp och metod. Det är jämförbart med eller högre än ärftligheten för många andra folksjukdomar.

Kan ärftlighet åtgärdas med läkemedel?

De nya obesitasläkemedlen i gruppen GLP-1-analoger (som Saxenda och Wegovy) verkar delvis på samma biologiska system som generna påverkar — de påverkar mättnadssignaler och aptitreglering. För barn används dessa läkemedel endast inom specialistvård och enligt det nationella vårdprogrammet. Läkemedlen är inte en fristående lösning utan ett komplement till levnadsvanebehandling i utvalda fall.

Relaterade frågor

Se alla frågor och svar →

Källor

  1. 1177 Vårdguiden — Obesitas, övervikt och fetma hos barn
  2. Viss.nu — Vårdprogram övervikt hos barn och ungdomar, Region Stockholm
  3. Rikshandboken i barnhälsovård — Ökande BMI, övervikt och obesitas
  4. Karolinska Institutet — CATSS (Child and Adolescent Twin Study in Sweden)
  5. Läkartidningen — Nya möjligheter i behandling av barn och ungdomar med obesitas
  6. Västra Götalandsregionen — Barnobesitas, beslutsstöd

Senast uppdaterad: april 2026