När är övervikt hos barn något att ta på allvar?

Små barn får ha kroppsfett — det är skyddande

Det är helt normalt att barn under två år har mycket kroppsfett. Under de första levnadsåren är fettet snarare ett skydd — det fungerar som energireserv om barnet blir sjukt och inte vill äta. Det är först från cirka 2 års ålder som en hög vikt kan börja påverka hälsan negativt, och det är därför vården börjar använda iso-BMI som bedömningsgrund från den åldern.

Mellan 1 och 6 års ålder är det normalt att BMI sjunker något — det är den naturliga utvecklingen. Efter cirka 6 år vänder kurvan uppåt igen inför puberteten.

Tecken på att övervikt börjar bli något att ta på allvar

Övervikt är inte alltid samma sak som obesitas, och alla barn med övervikt blir inte sjuka. Men det finns mönster som bör få en förälder att söka kontakt med vården:

1. Trendbrott i BMI-kurvan. Om barnets BMI-kurva plötsligt stiger brantare än tidigare — även om värdet fortfarande ligger inom "normal" — är det ofta det första tecknet på en ohälsosam utveckling.

2. Iso-BMI passerar 25 eller 30. Iso-BMI 25 motsvarar övervikt, och iso-BMI 30 motsvarar obesitas. Obesitas är en kronisk sjukdom och bör alltid utredas av läkare. Osäker på var ditt barn ligger? Räkna ut iso-BMI här.

3. Vikt ökar men längd avstannar. Om barnets längdtillväxt bromsar in samtidigt som vikten fortsätter öka — utan att det kan förklaras av att puberteten är avslutad — är det en medicinsk varningssignal.

4. Symptom från övervikten. Tecken som andfåddhet vid lätt aktivitet, ledvärk, snarkning eller andningsuppehåll under sömnen, högt blodtryck, ständig törst eller ökad urinering kan tyda på att övervikten börjat påverka hälsan.

5. Psykosociala tecken. Mobbning, undvikande av fysisk aktivitet, låg självkänsla eller isolering relaterat till vikten är i sig anledning att söka hjälp — oavsett vad vågen säger.

6. Hög ärftlighet för obesitas eller följdsjukdomar. Om det finns obesitas, typ 2-diabetes eller hjärt-kärlsjukdom i familjen bör barnets viktutveckling följas extra noggrant.

Vad händer vid en utredning?

Om BVC, elevhälsan eller vårdcentralen ser övervikt eller obesitas på BMI-kurvan kan de göra en första bedömning och, vid behov, skicka remiss till en BUMM (Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning). Där görs:

• Medicinsk utredning. Blodprov för att utesluta typ 2-diabetes och bedöma lever, blodfetter och sköldkörtelfunktion. Blodtrycksmätning. Vid behov sömnutredning.
• Ärftlighetskartläggning. Frågor om övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdom i familjen.
• Samtal om mat, rörelse, sömn, skärmtid och psykisk hälsa.
• Bedömning av puberteten.

På basis av detta utformas en behandlingsplan tillsammans med familjen.

När ska du söka hjälp — och var?

Kontakta BVC om barnet är under 6 år och du är orolig för viktutvecklingen.

Kontakta elevhälsans skolsköterska om barnet är i skolåldern. Skolsköterskan mäter och väger barnen regelbundet och kan göra en första bedömning.

Kontakta vårdcentralen om du inte är nöjd med svaret från elevhälsan eller om barnet har tydliga symptom.

Begär remiss till BUMM om iso-BMI ligger i obesitasområdet (30+) eller om det finns samsjuklighet.

Vid svår obesitas eller när behandling på BUMM-nivå inte räcker kan remiss gå vidare till Rikscentrum Barnobesitas vid Astrid Lindgrens barnsjukhus (för barn upp till 16 år).

Vad ska du inte göra?

• Inte säga till barnet att hen är för tjock, ser tjock ut eller bör gå ner i vikt. Viktfokuserade kommentarer från föräldrar ökar risken för ätstörningar och försämrar självkänslan — utan att ge positiv effekt på vikten.
• Inte sätta barnet på diet. Barn ska inte "banta". Behandling av obesitas hos barn handlar om familjens vanor, inte om barnets kaloriintag.
• Inte avvakta för länge. Obesitas är en kronisk sjukdom, och tidig behandling ger bättre resultat. Om iso-BMI når 30 är det inte läge att avvakta till nästa hälsokontroll — det är läge att söka vård.
• Inte jämföra med andra barn. Varje barn har sin egen tillväxtkurva och sin egen livssituation.

Goda nyheter från forskningen

Nyare svensk forskning från Sahlgrenska visar att barn som når normalvikt före vuxen ålder har ungefär samma risk för kranskärlssjukdom som barn som varit normalviktiga hela uppväxten. Det är en påminnelse om att insatser i barndomen gör verklig skillnad — och att det sällan är "för sent".

Relaterade frågor

• Varför går mitt barn upp i vikt så snabbt?Vanliga orsaker till snabb viktuppgång och när du som förälder bör söka vård.
• Vad är övervikt för en 10-åring?BMI-gränser för en 10-åring förklarade — varför iso-BMI inte är samma som vuxenskalan.
• Är obesitas ärftligt?Ärftligheten för BMI ligger på 40–70 %. Men gener avgör inte ensamma — så här kan familjen påverka risken.

Se alla frågor och svar →